Det är inte bara att byta ett helt livs efternamn och tro det är klart med det.. Nej, det kräver en hel del mer därtill, framförallt att LÄRA sig sitt nya efternamn.. Nu har jag börja vant mig, och nu får jag försöka vänja alla andra det oxå..! Nu är det bloggens tur, som stått stilla en par månader, och som dess innan stått still i år, man kan väl ändå säga att det tar sig! :) Englinphoto, det är det nya namnet på bloggen, och det kommer nya hemsidan att heta med, gjord av imagineamatrix.com      

Hälsingland har under natten blivit frostnupet. Från plusgrader under några dagar till minus 7 idag. Lite snö har singlat ner på det och kölddimman svept in landskapet. Det gav en dag med massor av syre och chans till spännande bilder.

Det var ett tag sedan solen visade sig, det har vart tunga snömoln i drygt en vecka. Såg detta genom fönstret och var tvungen att ta en snapshot! Det är ett underbart varmt ljus denna årstid, kylan till trots!

Nä, det finns några hårdnackade "norrlänningar" här som tydligen bestämt sig för att skippa söderns värmande strålar och lätta tillgång på föda.. De verkar ha anammat den norrländska karga själen och klara sig på det som erbjuds för dagen. Vad gäller tillgången här är det nog likställt med noll och intet.. Nåväl, har de bestämt sig för att rida ut hälsingevintern ska jag banne mig se till att de klarar det med med lite stödutfodring. Men bara om jag märker att de börjar få det svårt, just nu ser de ut som hälsan själv, trots flera dygn med ungefär 25 minusgrader. Ska bli spännande å följa dem de kommande månaderna!    

Så kom den då äntligen, vintern.. Med besked! Över ett dygns ihärdigt snöande har gett över 70 cm snö, och det snöar ihärdigt än. Vilken advents gåva! :) Ser lite ut som bilarna sänder lite nödsignaler med vindrute torkarna.. Jag lär inte kunna åka nånstans, och ingen förutom plogbilen ta sig hit.. Känns som att en god bok, brasa i kaminen är det som gäller för denna dag!  

Som monument står de där.. Våra lador som är så integrerade i landskapet jag växt upp i.. Inte allt för länge sedan stod de stolta och rakryggade, var fyllda av säd och hö för djur och människa. I tryggt förvar mot väta och vind kunde bonden hämta det han behövde i dessa stadiga trotjänare. Nu står de där som sorgliga monument av en tid som inte längre finns, en tid som har gått över i en ny era med storskaligt jordbruk och inplastad mat för både folk och fä.. Skönheten har de kvar där de står och vittrar sönder men nog är det synd och skam att de bara lämnas åt sitt öde..

De redskap som en gång skördat dessa åkrar lämnas även de över till naturen och jag kan faktiskt se att även de har sin skönhet där de står som sovande stoder på gårdstunen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 281 andra följare